Lokaltidningen Lund Centrum 16 december 2023.
En stressad vakthunds vedermödor
Den irländske terriern, min ständige kumpan, Spencer lider av stress. Det är ekorrarnas, mössens och råkornas fel. I år har det varit ett ekollonår och vår ek har drösslat ekollon. Det innebär att fräcka ekorrar svingar sig mellan eken och grannens vackra valnötsträd. De samlar ekollon och valnötter för att lagra. En mus har brakfest under vedhögen och råkorna knäcker nötter mot vårt platta tak.
Detta inkräktande kan inte en terrier med välutvecklad vaktinstinkt tolerera, så ständig patrullering pågår. Dessutom sover han räv för att hela tiden vara alert. Han är utschasad.
Jag däremot njuter ett stabilt kolugn inför julen och känner absolut ingen stress. Familjen brukar ta julen med ro. Vad som däremot kan ge mig stressymptom är julbaket. Tanken på att kakburkarna ska vara proppade med pepparkakor, klenor, korintkakor, mandelmusslor, lussekatter, mjuk pepparkaka och kokostoppar framkallar panik hos mig.
Min mor och min jämtländska svärmor var suveräner på att prestera dignande kakfat till jul. Jag däremot saknar all talang.
Under de senaste decennierna har jag lyckats tämja prestationsångesten och har hittat en säker räddningsplanka; jag tar en tur på stan.
Jag promenerar förbi Ramklints och köper några påsar med Brysselkex och Milanostänger. Känner mig nöjd. Fortsätter till Saluhallen och inhandlar en Panettone från Alfredos och solroskakor med nordafrikanska smaker från Suger Spice. Jag stannar till vid Patisseriet och köper kolatarteletter och två pepparkaksdegar.
Jag svänger förbi Hovby no 9 och väljer deras små spröda amarettikakor doppade i choklad som passar perfekt till en espresso på lillejulafton. Tittar in på Mannz bageri på Sankt Petri Kyrkogata 5 och kan inte motstå deras veganska saffranssnurror som är doppade i apelsinsocker. Jag avslutar turen med en caffelatte med kardemumma på Martas café i stadsbiblioteket och väljer alfajores – frasiga och porösa kakor fyllda med kolakräm. När jag fått denna dos av kakor har paniken lagt sig som nyfallen snö och jag kan vandra hem och fylla kakfatet.
Vad beträffar Spencer misstänker jag att han snart kommer att få någon form av vakthundssammanbrott om han inte slutar att patrullera och nosa efter möss. Ett liknande fenomen finns beskrivet i Klas Östergrens bok Julrevy. (Här måste jag infoga att Östergren är hedersdoktor vid Lunds universitet sedan 2021.) I boken målar Östergren upp en utmattad husmor som är så överväldigad av julens alla göromål att hon går in i ett slags trans och talar osammanhängande.
Östergren refererar till den brittiske antropologen J G Frazers och hans verk ”Den gyllene grenen”, där ett liknande tillstånd beskrivs hos ett folk i Afrika. En ande har intagit en utarbetad kvinnas kropp; alla i omgivningen ska visa vördnad och tjäna henne.
Om stressade människor över hela världen drabbas av denna inför-högtid-kollaps kan även en omsorgsfull vakthund som Spencer råka ut för detta tillstånd. Om Spencer börjar morra osammanhängande och en varg-ande har tagit över honom, vet jag vad ska göra. Han ska som vanligt få bästa fåtöljen, matas med köttbullar och dyrkas som en husgud. Ingen omvälvande förändring, med andra ord.