Lokaltidningen Lund Centrum 27 januari 2024.

Snövitt januari har börjat blodigt
Lund har förvandlats till en kuslig stad. Överallt lurar blodlystna figurer redo att ta livet av intet ont anande förbipasserande. När jag och min ständige kumpan, den irländske terriern Spencer, numera går våra promenader kastar jag ofta en blick över axeln. Jag känner mig iakttagen och Spencer känner min oro och morrar dovt. Vad har hänt? Jo, jag har matat fantasin med en överdos av Lundadeckare.
Det började helt oskyldigt med att en bekant i Colorado skickade ett meddelande till mig strax före jul: ”Lund is amazing!”. Hon hade sett Netflix-serien En helt vanlig familjoch fallit pladask för Lund. Boken med samma namn, skriven av Mattias Edvardsson, hade inte passerat obemärkt förbi utan nagelfarits i min bokcirkel några år tidigare. Alltså bänkade jag mig framför tv:n och såg alla sex avsnitten i ett svep. Jag kunde inte sluta. Det var överväldigande att se min egen stad stråla i bästa filmljus.
I samma veva stiftade jag bekantskap med Ester Karlsson med K, Lunds motsvarighet till Miss Marple, en energisk kvinna som lägger näsan i blöt när det gäller det mesta. Enligt författarduon Christina Olséni och Micke Hansen bor hon i en våning på Sandgatan och i den bostadsrättsföreningen duggar morden tätt. I deras senaste bok Arnes julhelvete hittas en kvinna brutalt knivmördad i Domkyrkans krypta. Vågar man någonsin hälsa på jätten Finn igen?
Mittemot Esters våning tronar Gamla kirurgen i det gamla lasarettsområdet – ett populärt promenadstråk för mig och Spencer. Den senaste tiden har vi ihärdigt letat efter ingången till det hemliga kulvertsystemet som bröderna Tomas Akenine-Möller och André Möllers beskriver i boken Gamla kirurgen. Vad är det för ett läskigt sällskap med professorer som svansar omkring i underjorden draperade i caper och med dragna rapirer?
På en innergård till Lilla Fiskargatan ligger Albin Larssons herrekipering och Oskar Stenvalls resebyrå. Författaren Kalle Löfqvist låter det något osannolika paret Larsson och Oskar lösa bisarra mordfall; plötsligt kör de omkring i Europa med ett nedfryst lik i en takbox. Efter den senaste boken Ett avklippt finger och en näsa i blöt har jag fått jag en ambivalent känsla inför sekatörer.
Cecilia Sahlström är polisen som sadlat om till deckarförfattare och skriver om hur polisen i Lund löser brutala mord. I Flickan som dansade hittas en affärsman med krossat huvud på sitt kontor vid Gyllenkroksallé och i boken Vit syren återfinns en naken kropp med avklippt tunga under rhododendronbuskaget nära Kulturmejeriet. Jag undviker buskaget men Spencer vädrar lystet efter blod.
Boken Ett ärligt liv av Joakim Zander har under hösten filmatiserats i Lund. Jag och Spencer försökte smyga in på Stora Gråbrödersgatan under inspelningen men stoppades vänligt. Det fanns tillräckligt med statister.
I väntan på den Netflix-premiären kan jag glädja mig åt att stadsbiblioteket arrangerar Skånska deckarmässan i början av april. Men redan nu har jag säkrat upp februari med att besöka stadsbibliotekets Lundaavdelning – en oas av inspiration. På nattduksbordet väntar en trave av böcker skrivna av Karin Wahlberg och Lundadeckarnas altmeister K Arne Blom – de tål att läsas om. Oxveckorna kommer att passera blodigt snabbt i år.