LOKALTIDNINGEN LUND CENTRUM 15 JUNI 2024 |
Festyran har lagt sig. Jag och min ständige kumpan, den irländske terriern Spencer, möter ledsna ballonger, vattentörstande björkris och omkullvälta skumpaflaskor under våra promenader. En tomhetskänsla har smugit sig in efter alla uppsluppna student- och doktorskalas. Finns det ingen eller inget mer som kan firas?
Jo, varför inte damma av en medeltida tradition och fira det katolska helgonet Sankt Botulf? Allt är redan klappat och klart för en rejäl junifest.
Platsen är givetvis Botulfsplatsen. Borden är uppställda. Malmstens har dukat fram tapas medan Alfredos glassmaskin går varm eller snarare kall. Ivini har korkat upp vinet och Gamla Franska har slagit upp dörrarna och bjuder på fransk-svensk husmanskost. Dos Que Tres mixar drinkar och Suger Spice serverar kall hibiskusdryck eller varmt marockanskt grönt te. Pistachio har laddat grillen med persiska smaker. Sedan kan festen vara till långt in på natten på Botulfs Bar och Mormors Bageri fixar frukostmackan.
Botulfsplatsen med alla sina restauranger och barer är den givna platsen för ett bra sommarhäng med eller utan Sankt Botulf.
Vem var den där Botulf? Vi tar det från början. För ungefär tusen år sedan, när vi fortfarande var danskar, firade vi detta helgon den 17 juni i hela Skandinavien. Mannen i fråga var en abbot som levde i England på 600-talet och som blev helgonförklarad. Kyrkan St Botulfs, som låg vid Botulfsplatsen, fick namnet efter honom. Jag vet inte hur firandet gick till men denna dag ansågs vara en bra dag för att plantera rovor.
Musiken? Vilken musik passar bäst för en sommarfest? Svaret är enkelt: Lund var Sveriges ledande punk- och rockstad under 70-och 80-talet med massor av kreativa band.
Jag är dock lite orolig att detta fenomen inte förts vidare till den nya generationen. Jag och Spencer har noterat att dimman av grillos över södra Studentistan (det vill säga Studentlyckan, Vegalyckan, Ulrikedal och Parentesen) har lagt sig och den något tama musiken har tystnat mellan husen. Häromveckan rådde det en viss Taylor Swift-feber på Ulrikedal medan Post Malone härjade på Parentesen. Visst var det en gammal slagdänga med Carola som ett gäng spelade på Studentlyckan?
Lite vemodigt tänker jag på den tid när Fiendens Musiks låt Snutbil dånade mellan huskropparna. Vet dagens studenter att Lund en gång i tiden var ett musikeldorado? Har de ens hört talas om New Bondage, TT Reuter, Underjordiska lyxorkestern eller Garbochock?
Jag får en spontan lust att uppmuntra musikintresset och överlämna ett blandband eller göra en Spotifylista med alla härliga Lundapunkband. Kanske föreslå en universitetskurs, ”Lundapunk” 7 p? Given kurslitteratur är ”Vi kan inte dö: Henrik Venant, Heartwork Records och punkscenen i Malmö/Lund” av författarna Karl G Jönsson och Mats Eriksson Dunér. I den boken finns nyckeln till Lunds heliga musikarv.
Spencer firar varken helgon eller Lunds punkscen. Han är fokuserad på tre tuffa och envisa ekorrar med vita svanstippar som har bosatt sig i vår trädgård. Ibland jagar de varandra i eken till Spencers förtjusning. Att ligga på lur och sedan skrämma slag på de stackars korrarna är enligt Spencer det festligaste som finns.
Fotot med ekorren är AI-genererat. Sökord ”A punk rock squirrel with a Mohawk and leather jacket.” Adobe Stock.